Intresseklubben antecknar!

Det här med att hålla kontakten är inte det lättaste, speciellt efter man tagit studenten och börjat jobba/plugga på nytt, och skaffat sig ett helt annat liv än det man hade innan. Jag kommer ihåg en svunnen tid då man gick i ettan och skulle vara best friends for evaaaah. Jo tjena, för så funkar det.. Jag kommer också ihåg nionde klass då man skulle börja gymnasiet och man skulle aaaaldrig glida ifrån varandra, man skulle träffas över en sofistikerad latte eller två och ditten och datten. Så blev det dock inte heller. Nu sisådär ett halvår (lite mer) efter studenten så har jag insett att vänner tar tid. Man ska höra av sig, man ska ses och det ena med det andra. Jag ska vara ärlig här, jag är kass på båda två. Men allting handlar om prioriteringar, och dessutom har telefonen två linjer.

För min egen del har jag inga problem med att bara höras ibland och träffas när andan faller på, har du..?
Bara för att man inte ses och hörs lika mycket så behöver det ju inte betyda att man inte är vänner längre. Tänk er när ni är 40+ och sitter i villan med 76 barn och ska få lite tid över för annat.


- Jag har faktiskt begränsat med tid och du står inte direkt högst på min prioriteringslita.. "citat pullan"

No offence, men det är faktiskt så att jag träffar hellre vissa av mina vänner tre gånger om än att ta mig tid till andra. Jag tror dock inte att jag är ensam om detta. Man har olika relationer till sina vänner och man har olika sätt att umgås med dem på.